.

Ja, nu är jag då hema igen.
Jag vet inte vad jag känner...
Tårarna rann när tåget sakta rullade ut från stockhom kl 6 imorse.
Men en positiv sak är att jag har något att längta efter nu.
Och visst var det rätt skönt att komma hem igen.
Men det är nog bara för att våren är här.
Det är liksom sol, klarblå himmel och ett lugnt hav utanför fönstret.
Lite kallt dock, men det får man ta.

Om några timmar är det dags för min första innebandy träning på ganska länge.
Men vi får väl se hur lång tid jag orkar.
Det ska bli extremt roligt i alla fall!

Nu ska jag åter igen försöka få tag i mamma.
Hon åkte iväg med hundralappen jag skulle ha.

Jaja, skitsamma!
Jag lever än och det var väl det jag ville säga!
//Emma