.

Idag har jag varit kreativ känner jag!

Eller okej, att trycka på Snooz kanske inte är så jättekreativt... Men jag tog mig upp.
Kom ihåg att packa ner Maris skor och paket faktiskt.

När jag kom till skolan så var jag tröttare än tröttast!
Men det blev lite snack i korridoren...

Under mediaproduktionen så gjorde jag gamla Desktop uppgifter...
Jag ogillar Desktop, men det måste ju göras.
Så bättre att göra det nu sista sekunden än inte alls!
Eller hur var det nu Mari? Vi har ju till Maj på oss?

Lunch blev det på Store som vanligt, men innan så skulle vi in på Apoteket.
Men när vi kom in så var det nr 33 och vi fick 46. Vilket var samma sak som NEJ! Vi tar det sen.
Så vi gick ut och jag rullade ihop vår lapp och slängde den under en lastbil.
Och ja, när  vi hade ätit klart och skulle tillbaka till Apoteket så kommer vi in och det tar en ny lapp. Så ser jag att dom har ju bara kommit till nummer 44.
Så jag springer ut och kollar på marken ungefär där jag hade kastat den.
Och visst låg där en papperslapp med nummer 46 på!
Tjoho, vi slapp vänta en mindre evighet...
När jag kommer tillbaka så står Mari och Madde och skrattar som fan.
Men jag hade ju faktiskt det viktigaste, nummerlappen!

Sedan så gick vi tillbaka till skolan och hade 2:ans första Idrottslektion.
Nu med Jocke, vilket visade sig nog kan bli ganska roligt.
Vi hade teori där han gick igenom hur vi skulle leda våra lektioner.
Där blev det beslutat att Madi och jag ska ha Innebandy om 2 veckor.
Efter teorin så hade vi en exempel lektion...
Basket blev det där, vilket är ungefär den enda bollsproten som jag inte gillar.
Men det var bara att bita ihop och försöka. Man måste ju försöka och göra sitt bästa.

Tog bussen hem där Lina va. Trevligt att se sin syster ibland ju...
Det slutade med att vi satt och spelade Zsens.
Det är så sjukt kul! Precis som när man var liten.

Lina stack vid kvart i 8 och jag gjorde mig i ordning för träning.
Jag blev sjukt trött av träningen, jag vet inte riktigt varför dock.
Jag gjorde ju nästan inget!

Slutade med katastrof!
Jag höll på att förlora på 21! Men jag räddade mig själv vid 18-19...
Man kan ju faktiskt inte vara på topp varje dag!

Blev körd hem av Emmie och det  bestämdes att jag ska bli hämtad halv 8 på söndag.
Känns fruktansvärt att behöva gå upp och åka till match så tidigt.
Man sover ju fasiken vid den tiden!

Väl hemma så duschade jag och ringde sedan mamma, som hade varit på bio, och frågade henne om hon inte kunde köra upp till donken och köpa 2 cheesburgare med sig hem till mig. Eftersom jag inte hade hunnit äta!
Vilket hon gjorde... Mycket snällt!

Och vet ni vad, om ni orkat läsa så här långt så ska ni ha en eloge!

Godnatt på er!
//Emma

Btw, Den som vågar, Vinner Allt!