.

Det är så mitt huvud går just nu!
Om inte så jättelång tid ska jag åka iväg.
Men mina tankar går runt som jag vet inte vad.
Jag kan inte äta, jag kan inte ta det lugnt, jag kan inte något.
Försöker att lugna ner mig lite med en ansiktsmask.
Tänkte att jag kanske skulle bli lite lugnare av det.
Men nej, jag är lika nervig som innan.
Varför är jag då så nervös?
Jag vet ju precis vad jag ska göra, så det är ju bara att göra?
Men nej! Innebandy är en sport där man inte vet vad som händer någon gång.
Jag kan träna hur mycket som hällst, men jag kan ändå aldrig veta exakt vad de ska göra.
Visst, jag kan granska det andra laget, kolla vem dom vill lägga bollen till, kolla upp var de skjuter, osv. Men jag kan ändå aldrig veta att dom kommer göra jsut så.
För det är omöjligt att veta exakt.
Men men, jag tror att jag har ganska bra koll på de här tjejerna.
Fast det hjälper inte mig så mycket om jag är ensam om det.
Men jag vet att mina tjejer gör allt de kan för mig.
Vilket känns skönt!

Det är då min sista match för i år.
Vilket gör det ännu mer spänt. För jag kommer inte bli glad om jag inte vaknar imorgon och vet att jag gjorde allt jag kunde för att hålla siffrorna rätt.
Nu är det dessutom en ny hall som jag inte spelat i tidigare.
Oj oj oj, nu bygger nervositeten upp i mig.
Jag skrämmer upp mig själv...

Jag säger som jag sagt tidigare Hur svårt kan det va?!

Hej då!
//Emma