.

Hej hopp på er!
Ja vilken upp och ner dag det har varit idag!

Det började när vi var på väg till Helsingborg, då bilens vindrutetorkare pajade. Då det SPÖREGNADE så var det omöjligt att köra vidare med den bilen. Så vi fick byta till pappas bil.
Som även den är paj, eller nästan i alla fall. Där var fel på typ nått med hjulen.
Men vi var tappra och försökte. Vi lyckades även!
Vi kom fram till Helsingborg strax innan det var sagt att Linda skulle spela. Men vi fick veta att Linda skulle komma strax efter 2. Så vi chillade lite med Adam och Siri som även dom var på plats.
Vi åt lite tårta och snackade lite. Trevligt trevligt! Snackade även lite kort med konfransiern... Han är mycket trevlig (Jag påpekade nämligen att det såldes fler bilar på Bilia i Malmö och han skrattade gott). Kvart över två så var det äntligen dags! Snacka om att jag var riktigt tänd!
Peter och Mårten kom först och ställde in lite saker och sånt.
Sen kom Bengtzing! Tjoho, jag skrek faktistk inte, men det var svårt. Jag har fortfarande problem med rösten efter Mariestad. Det är inte bra alls!
Men i alla fall, Linda sjöng Inga pojkar, Alla flickor, Sanningen & Hur svårt kan det va?! Det var tråkigt att dom hade bytt ut Grannarna vaknar mot Sanningen, men jag förstår i och med att det är hennes nya singel.
Vi gick och ställde oss i kön direkt, för vi visste inte hur länge hon skulle vara kvar (hade fått  veta att hon skulle iväg ganska snabbt igen). När vi stod där kom det lite trevlig musik (Hur svårt kan det va?) så vi trallade glatt med.

När vi kom upp på scen så hör man ett glatt "HEEEJ! Vad heter ni?" HA HA HA... Vi garvade och sa ungefär, ja vad heter vi egentligen? Sen blev det kramkalas.
Efter det så fick Linda då dikten som vi komponerat (skriver ut den sen). Vi hade rimmat, och när Linda skulle singera album framsidan så skulle hon också försöka rimma.
Det slutade med "Emman Pemman Pärongroda Linda Binda Päronpatta"
Jag bara garvar åt det. Det är ju så fullt normalt, men det är just det som jag gillar med människan! Hon är inte fullt normal och eftersom jag inte heller är det så passar det perfekt!
Sedan blev det lite mer singering och foton såklart. Vackert vackert, lovar att jag ska lägga in bilden när Adam skickat den! Sedan blev det mer kramar och vi vandrade ner.
Men så kom vi på att vi hade glömt att fråga om paketet.
Så det var bara att ställa sig i kön igen.
När vi kom upp andra gången så frågade vi och fick veta att pokalen stod på den öppnaspisen och att när folk frågade vad hon hade vunnit så sa hon att hon hade vunnit en intelligenstävling... Ja, det där kan man ju då mäta sanningshalten i ganska mycket. Men visst, det lät kul och bra.
Sedan så blev det gruppfoto igen och sen skulle hon sticka.

Vi stack till Väla centrum och handlade lite godis.
Drog sedan vidare ner till Knutpunkten där vi åt lite på donken innan Lina och jag mötte mamma vid båten, sen åkte vi hem och det var en lång resa, som var odramatisk som 17.


Nu ligger jag här i soffan och väntar på att maten ska bli klar.

Hoppas att alla har haft en bra dag!
Det har nämligen jag haft!

Kärlek i massor från en glad Emma!