.

Under 3 (snart 4) år så har en viss Linda Bengtzing bettyt väldigt mycket för mig. Jag har fått chansen att träffa fantastiska människor som alla satt avtryck i mig.
Även om mycket har hänt på vägen så har alla satt spår på olika sätt och jag är så otroligt glad att jag har fått träffa alla er! Som sagt har saker och ting ändrats mycket, men på något sätt så tror jag att minnena är lika fina ändå.
Många galenskaper har hittats på och fantastiskt har det varit.
Förutom vänner så har man lärt sig väldigt mycket.
En sak som jag tagit vara på mest är att man måste ta hand om varrandra.
Vi håller jämt och ständigt på och planerar nytt och även om man bor på helt olika breddgrader i det här landet så håller man ihop.
Det roligaste är åldersskillnaderna, det spelar liksom inte någon roll om man är 13 eller 18, man har lika kul tillsammans ändå.
En av de bästa sakerna är att man aldrig behöver vara orolig för att få ett tråkigt lov. För vi åker till varrandra och har det bara allmänt skoj om det inte är något speciellt man ska göra, men ofta planerar man ju inte något lite extra sammtidigt.

Vad jag egntligen ville med detta inlägg vet jag inte. Men det kändes bra att skriva det typ. Alla vet ju att jag är lite konstig, så detta är inget jag skäms för.
Jag tror att jag ville säga att jag verkligen ÄLSKAR mitt liv och hur jag lever det. Dessutom är jag fullkomligt överlycklig över att ha fått äran att träffa alla ER!
Så ja, nu hoppas jag att NI förstår att ni betyder!
Värme och Kärlek!
//Emma

Uttjatad bild på det Gladaste Gänget på Liseberg...