.

Det är precis vad jag är!
Känner liksom bara att varenda liten droppe energi försvann.
Jag gjorde en del räddningar som inte går att göra, jag slängde mig, jag skrek (Magda hörde mig faktiskt på andra sidan planen), jag försökte hjälpa.
Men tillslut känndes allt bara som om jag inte kunde hålla emot.
Jag har ALDRIG tidigare börjat gårta av frustration, men nu vart jag tvungen att gå ut och andas och kasta hjälmen för att ta mig tillbaka upp för att inte slå någon.

Man ska aldrig skylla saker på dommarna, men ibland så borde dom skaffa ögon och öron. För de här 2 dommare tror jag hade glömt dessa hemma.
Då 10 av 35 mål görs inne i målgården så undrar jag faktiskt vad som hände när dom föddes... Eller så kanske man inte får säga, men jag gör det ändå!

Men vet ni? Nu har jag sagt i 1000000 år att jag ska gå och lägga mig.
Så det ska jag göra!
Liksom, Hur svårt kan det va att gå och lägga sig?
Jättesvårt *tänker på Mariestad*
Puss och Natti!
//Emma