.

Eller jo, det är jag... Men nästan inte!
Är så grymt nere efter igår, även om jag inte borde det.
Palle gav snälla och uppmuntrande ord idag och visst tar jag till mig dom, men det hjälps liksom inte riktigt. För jag är helt, helt slut!

Det är dags att ta nya tag, sätta nya mål och kämpa!
Hoppas på att jag kan ta mig till skolan imorgon.
Därför blir det till att lägga sig tidigt.
Har ägnat min tid sedan jag kom hem till att försöka muntraupp mig själv med Bengtzing filmer, och det hjälper faktiskt! Man blir lite gladare igen.
Idag var det Körslaget som fick bli uppmuntringen.
Kände en enorm saknad till det programmet faktiskt!
Liksom, vi tillbringade så mycket tid utanför den där studion och vi gjorde galna saker... För att inte tala om allt TREVLIGT (och otrevligt) folk vi träffade.
Tomheten innom mig har ersatts med saknad.
Nu ska jag strax äta och duscha.
Sen ska jag sova...
Hoppas att alla har haft en bra dag!
//Emma




Kommer aldrig att  glömma program 3...
Stämningen och ja, ALLT!
Kärlek till det, till Linda och till Kören! (och Conny)