Ett värdigt avslut...
Det var underbart väder, kyrkan stod och glänste i solen, blommorna blommade och gräset var grönt. Det är på det sättet som farmor hade velat ha det.
Jag är fantastiskt glad att det var så vackert för det skulle gjort henen glad.
Även inne i kyrkan var det fint. En vit enkel men vacker kista, med alla blmmor som farmor älskade. Det gick i ljust och glatt, vitt och rosa var de mest representerade färgerna. På kransen från oss stod det Lev ljust, och det var just vad älskade farmor alltid gjort.
Det var en bra och trevlig präst och jag höll mig lugn ända till "Avskedet" då klarade jag inte mer och bröt ihop totalt. Jag har aldrig klarat av det där med att gå fram till kistan för att lägga på en blomma när alla tittar. Så jag blev kvar på min stol.
Efteråt var det kram kalas med kusiner, sysslingar, och andra släktingar, samt kaffe och TÅRTA. Ja det låter säkert helt sjukt, men det var det jag kunde trösta mig med efter.
Jag slog mig ner vid kusinbordet, som gick under namnet barnbordet (trots att medelåldern runt bordet var ca 25). Det var trevligt iaf och det blev lite updateringar på vad alla gjorde nu och så.
Efter allt bestämdes det att jag skulle följa med Haslumarna hem igen och sova där en natt till. Vilket jag tycker är skönt då jag inte riktigt går ihop med mormor just nu. Dock är det bara Jocke och jag här, eller nu är jag ensam, Jocke är ute med en kompis. Men det gör inte mig något, jag tar det lugnt och återhämtar mig istället.
Ja, nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva mer. För det viktigaste är sagt. Eller vänta! Under pappa och Sannas tal så kom faktiskt tårarna igen. För dom beskrev farmor PRECIS så som hon va, omtänksam, omtänksam och OMTÄNKSAM!
Trots att jag, Emily och Elsa va uppe och hälsade på farmor när hon var sjuk så är minnet som är starkast ändå när Emily, jag & Lina var uppe hos farmor på höstlovet 2006 och farmor inte hade något hemma. Hon blev så frustrerad att hon glatt sa, "Snart hoppar jag ut genom fönstret".
Det var ju naturligtvis bara ett skämt, men det var så roligt sagt. Och för det älskar jag henne!
Nu ska jag dock lämna här ifrån och gå till tv:n. Där ska jag mysa med någon film, och äta resterande tårta som finns kvar sedan tidigare idag.
Natti natti på er alla!
Nås NOG på mobilen, om jag inte somnar.
Kärlek
// Emma
Jag är fantastiskt glad att det var så vackert för det skulle gjort henen glad.
Även inne i kyrkan var det fint. En vit enkel men vacker kista, med alla blmmor som farmor älskade. Det gick i ljust och glatt, vitt och rosa var de mest representerade färgerna. På kransen från oss stod det Lev ljust, och det var just vad älskade farmor alltid gjort.
Det var en bra och trevlig präst och jag höll mig lugn ända till "Avskedet" då klarade jag inte mer och bröt ihop totalt. Jag har aldrig klarat av det där med att gå fram till kistan för att lägga på en blomma när alla tittar. Så jag blev kvar på min stol.
Efteråt var det kram kalas med kusiner, sysslingar, och andra släktingar, samt kaffe och TÅRTA. Ja det låter säkert helt sjukt, men det var det jag kunde trösta mig med efter.
Jag slog mig ner vid kusinbordet, som gick under namnet barnbordet (trots att medelåldern runt bordet var ca 25). Det var trevligt iaf och det blev lite updateringar på vad alla gjorde nu och så.
Efter allt bestämdes det att jag skulle följa med Haslumarna hem igen och sova där en natt till. Vilket jag tycker är skönt då jag inte riktigt går ihop med mormor just nu. Dock är det bara Jocke och jag här, eller nu är jag ensam, Jocke är ute med en kompis. Men det gör inte mig något, jag tar det lugnt och återhämtar mig istället.
Ja, nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva mer. För det viktigaste är sagt. Eller vänta! Under pappa och Sannas tal så kom faktiskt tårarna igen. För dom beskrev farmor PRECIS så som hon va, omtänksam, omtänksam och OMTÄNKSAM!
Trots att jag, Emily och Elsa va uppe och hälsade på farmor när hon var sjuk så är minnet som är starkast ändå när Emily, jag & Lina var uppe hos farmor på höstlovet 2006 och farmor inte hade något hemma. Hon blev så frustrerad att hon glatt sa, "Snart hoppar jag ut genom fönstret".
Det var ju naturligtvis bara ett skämt, men det var så roligt sagt. Och för det älskar jag henne!
Nu ska jag dock lämna här ifrån och gå till tv:n. Där ska jag mysa med någon film, och äta resterande tårta som finns kvar sedan tidigare idag.
Natti natti på er alla!
Nås NOG på mobilen, om jag inte somnar.
Kärlek
// Emma
Kommentarer
Trackback
